när det blir för mycket.

Ni vet den där känslan av motgång, som kan kännas som en rejäl smocka i magen, som tar andan ur en, skapar tårar, ångest, sömnlösa nätter och oro. Som att en plötsligt krympt till nästan ingenting.

Fast det går ändå att resa sig upp, det går att ignorera smärtan och allt det jobbiga. Torka tårarna, smeta på lite ny mascara och sen är det plötsligt dags att gå till jobbet och den där motgången lägger sig längst ner i magen som en ond klump. Som att den inte finns om den inte känns lika tydligt.

Och till den där klumpen kommer ytterligare en klump, och ytterligare en. Som att magen fylls med sten. Tills det till slut blir fullt, och allt det onda kommer över en på en gång. Det är då det blir för mycket.



Salta tårar blandas ganska lätt ner i microvärmd lasagne som snabbt måste torkas bort innan lunchrasten är slut. Mest av allt vill jag bara ligga hemma på soffan, äta kladdkaka med Anna som alltid får mig att skratta och se Mordkommisionen. Och imorrn är jag ledig och ska fylla dagen med bra saker. Som fina vänner, väldigt mycket skratt och försök till att minska på det onda.