jag skriver mest om böcker, vår unge Harry och våra äventyr. förutom det skriver jag en del om min roman, om att skriva och våra få stunder av egentid.
Vi kom fram inatt till att vi enbart sågs i 31 timmar, sen åkte jag hem till Stockholm igen. Och nu står vi här, nästan en månad senare och jag har aldrig varit lyckligare. Det är både skrämmande och överdrivet fantastiskt hur bra jag mår och hur lycklig hon gör mig! Eller så värst skrämmande är det inte, konstigt nog så känns inget jobbigt eller konstigt, och att det inte passerat sådär värst lång tid är inget jag ens lägger energi på.