balansgång.

Att vara kär att som att vandra på lina högt upp i luften med både hajar och molntussar under. Ett vacklande steg framåt kan resultera i antingen katastrof eller ännu ett fall i det mjukaste. Det är pirrigt, nervös, fantastiskt, sprängfyllt med känslor, skrämmande och fullkomligt fantastiskt - på en och samma gång.

En vill bara göra allting rätt, inte säga något fel och bara få fram alla sina känslor helst på en och samma gång utan att något blir fel. Hjärtat som dunkar lite för hårt i bröstkorgen, halsen som är torr samtidigt som munnen överproducerar saliv och magen som är fylld med fjärilar.

Lika stort och skrämmande som fantastiskt och underbart.
0 kommentarer