kärleksbrev,
Jag har alltid älskat själva tanken med kärleksbrev, att för hand skriva ner tankar, ord, kärlek, funderingar och planer (allra finast blir det för hand, vilket innebär dött lopp för mig då ingen kan läsa min handstil...) lägga det på lådan med vetskapen om att någon en tycker extra mycket om kommer ta del av allt en skrivet. Kalla mig hopplös romantiker eller att jag nött för mycket kärleksromaner, men det är inte mycket som slår detta! Åh, jag får tårar i ögonen bara jag tänker på hur jävla fint brevet var. Till slut var jag tvungen att vika ner det i kuvertet igen för att inte fortsätta gråta. Så jävla fint!
Det kommer stunder då jag påminns om hur jävla lycklig och kär jag är, att det finns en fantastisk och underbar människa som tycker lika mycket om mig som jag tycker om henne. Är nog oslagbart världens bästa känsla <3
ps. ja, självklart har jag skickat massa kärleksbrev! Alltid datorskrivna och fullproppade med väldigt mycket kärlek. Jag fick faktiskt tillbaka hela bunten när sista sakerna hämtades förra hösten/vintern? Kommer nog att komma till användning den dag jag börjar skriva på en ungdomsroman.