bäste givare,
Detta hittade jag idag medan vi rensade, brevet som var inledningen på hela resan kring min Hepatit C. Jag trodde jag hade slängt det, men har nu bestämt mig för att alltid spara detta papper. Det är ett kvitto på vad jag gått igenom och jag kommer alltid känna mig tacksam över livet när jag ser detta.
- jag kan inte säga att jag minns överdrivet mycket från tiden mellan jag fått brevet till att jag fick "domen" av häxan på infektionsavdelningen, eller mycket av hur jag var när jag var sjuk, eller behandlingen alls. Min kropp har en tendens att förtränga allt som är jobbigt...
Men jag minns hur ångesten tog ett hårt grepp kring mitt hjärta, hur luften tog slut och jag minns hur jag tänkte att jag inte ens fyllt tjugo år, och har redan fått min dödsdom.
Jag vet inte om jag var lycklig innan jag fick vara med om detta? Var jag lycklig med dig? Var jag lycklig i det liv jag levde? Var jag lycklig i och med mig själv?
- jag vet bara att det knappt går en timme, varje dag, som jag inte tänker på hur lycklig jag är att jag lever. Jag är lycklig över mina vänner, över kärleken, över min familj, över det jag åstadkommit och det jag ska göra, och så jävla lycklig över mig själv.
Möjligtvis största klyschan någonsin, men en ska aldrig ta livet för givet. Och människor som tycker det är en klyscha har inte levt livet på riktigt.
Hur fick du Hepatit C? :-( Hur pass lever man med det nuförtiden, bra behandling finns?
Kramar! Emelie