simply the best,

Just ikväll trivs jag jävligt bra att vara själv, livet som ungkarl är kul och jag kan inte klaga på något. Valmöjligheterna är oändliga och alla dörrar står på vid gavel. Och att ha bara en person, nära mig, känns inte sådär överdrivet lockande. Visst var det fantastiskt den tid det var, men nu vet jag faktiskt inte. För visst kommer det stunder då jag också kan känna saknad av att ha någon som är bara min, men inte alls lika ofta som jag stannar upp och njuter av livet. Det där med hålla hand, somna i sked och känna någons närhet, det kan jag lika väl ha utan att blanda in hjärtat i leken. Jag vill mest bara skratta, skratta tills luften tar slut och skapa minnen för livet.
Och bara leva livet, göra exakt det jag känner för och bara njuta.


Har ni också kvällar då ni bara vill stänga av världen och pyssla med de där små sakerna som en annars aldrig gör? Jag tänkte ägna min kväll åt vinyl, rosa nagellack, dagboken och läsa vidare på de 7 böcker jag har igång just nu.
#1 - ellen

Kan aldrig nog kommentera hur himla bra du skriver och hur pricksäkert dina små krönikor är! Klyscha eller ej, det är exakt sådär jag också tänker (eh försöker tänka)!