tisdag kväll,

Vi dricker rött, syrligt te och pratar. Pratar om allt och ingenting, kan inte ens komma på något vi inte pratade om. 6,5h pratades bort blandat med väldigt mycket skratt, minnen, tårar, kärlek, ilska, ångest och ännu mer skratt. Minns inte sist jag var så ärlig? Jag som är ärligheten själv droppade sten efter sten från bröstet och kände pulsen slå jämna slag. Saker som aldrig sagts förut blev sagda, undangömda och förträngda saker kom fram och ut i luften.


Efteråt när jag vandrade hem i natten kände jag mig som en såndär snöglob en skakar på och ser alla snöflingor falla, fast jag var redan omskakad och sen helt stilla igen.
min vardag
0 kommentarer