min vardag, del 37.

Betraktad. Granskad. Sedd. Synad. Ögonknullad.



Är det för mycket begärt att jag inte vill möta folks blickar. Inte blickarna som sekunderna innan betraktat mig som ett stycke kött på extrapris. Jag vill inte möta blickar och jag vill inte ha deras blickar som smeker och dömer min kropp.


Är det för mycket begärt att jag bara vill bli åtrådd av de personer som jag själv åtrår? Som ett samspel. Att vi klickat, tänder på varandra och ser på varandra med helt andra ögon än de blickar som dagligen knullar mig på tunnelbanan, på jobbet, på ica, på nattklubben, på bio, på trottoaren, vart som helst.


Är det för mycket begärt att jag inte vill bli granskad, stött på, ses som ett objekt, få främmande mäns uppmärksamhet som kliar på huden och sedd enbart som en kropp, och knappt det.


Är det för mycket begärt att jag själv vill kunna avgöra vilka som ser på mig med knullögon och de som åtrår mig. Att jag vill bestämma över min egen kropp och sexualitet. Att jag inte bara finns för att andra ska få titta och sukta. Att jag också är.
1 kommentar
This Is Olessia

heiiiiii