spegel,

När tittade ni senast på er själva i spegeln? Och nu menar jag inte när mascaran ska på, eller den där snabba titten efter fläckar på magen innan en ska kubba till bussen. Utan verkligen tittade, på dig själv.

Jag ägnade en mindre evighet åt det igår, helt avklädd, betraktade och analyserade mig själv. Enligt mig lika nyttigt som jobbigt. Inte att titta på min egen kropp, men det där med att avläsa ögonen och se in i mig själv.

- la först märke till mitt daggmaskliknande ärr på magen, det var under en av de få pappaveckorna vi hade som jag insjuknade i "sommarsjukan" och jag minns hur jag efter två dagar knappt kunde gå, och hur pappa satt i telefon med vårdcentralen och ba "lilla gumman, kan du hoppa på ett ben? Gör det jätteont då så är det blindtarmen!!" och hur jag grät tillbaka och ba "pappa jag dör om jag hoppar! Kan vi åka in?!"

- jag överskådar resten av kroppen och älskar varje mm. Jag kan inte det där med att racka ner på min egen kropp. Visst, celluliter sitter nog på låren och det må dallra lite här och där. Men det är även samma kropp som går upp ur sängen efter tre timmars sömn för att jobba 9h, som tillfrisknat ur Hepatit C och som pallar alldeles för lite sömn när jag inte vill sova och leka istället. Min tatuering på insidan av underarmen är lika vacker som varenda liten kurva, och jag hyllar del för del som ett mantra.


För att slutligen fastna i ögonen - och möter hon den där som hellre håller sig vaken för att somna utmattad för att inte råka drömma något om honom. Hon som nyligen förlorat sin pappa men som inte vet hur hon ska sörja. Hon som snuddar vid drömyrket och spontanjublar ungefär 15 gånger om dagen och vill skåla i champagne med alla fina. Hon som skulle vilja pausa världen och bara hänga med syskonen i någon vecka, spikar vi vecka 36 2012? Hon som älskar sina vänner mer än livet själv. Hon som ibland önskar att dygnet hade antingen 28h eller att tentor kunde skriva sig själv. Hon som suckar åt folk som inte vågar och inte tar för sig. Hon som ser livet som en tid att göra så mycket gott och göra skillnad, på riktigt. Hon som tror på kärlek men som långt ifrån vågar.






























1 kommentar
Linda Noa

det var en text som verkligen kändes i kroppen, tack!