tur att det är på distans...
Just idag är jag väldigt glad att jag läser mina kurser på distans. För hur i helvete hade det gått om vi hade suttit live mittemot varandra på ett seminarium om litteratur från 1970-talet och en person inleder sitt tal med att säga:
Ja jag ber om ursäkt för min text. Den är så typiskt kvinnlig i början.
Och jag ifrågasätter, hur menar du nu? Du ska ju skriva/prata om en bok som är skriven av en kvinna, som handlar om en kvinna. Så hur menar du nu? Utveckla tack. Vad ber du om ursäkt för?
Och jag ser hur han börjar svettas lite vid överläppen och säger; nej jag menar att den är kvinnlig på det sättet att jag ber om ursäkt för att den kanske inte är så bra. För så gör kvinnor. De ber om ursäkt och klankar ner på sig själva innan någon annan gör det.
Sååååå. Någon som har ett bra exempel på en skriftlig käftsmäll?!