den femtonde oktober.

Jag är ute på Långholmens gamla fängelse, som numera är ett hotell och plats för konferans. Samt lekplats för vuxna som får klä ut sig i gamla fångkläder. Det är Colour of Love som har samordningshelg där föreläsningar, diskussioner och planer blandas. Samt väldigt mycket skratt och kärlek. Jag delar rum med Robin och har nog inte skrattat såhär mycket på länge. Han är fantastisk.

Fick ett sms tidigare ikväll om att pappas dödsannons är med idag. Hur opassande är inte det ordet? Som att en annonserar ut att folk har dött, fast det är ju exakt vad det är. Så jag snodde ett ex i hotellbaren och bröt ihop på väg tillbaka till rummet. Så nu ligger jag i ziperallen, tittar på Lejonkungen 3 och inväntar Robin så att jag får somna i hans famn.


ps. och visst går vi alla igenom stunder då en inte orkar lägga på sig leendet, utan faktiskt vågar öppna upp sig, vågar bryta ihop, smeta ut mascara i hela ansiktet och bara låta tårarna falla tills de tar slut för stunden.
min vardag
0 kommentarer