orealistiskt.

Inledde morgonen med att vandra kring djurgården, det tog två timmar. Solen stack i ögonen och jag planerade min drömhöst. Eller mest gick jag och snörvlade över fina vänner och att jag ska planera in egoträffar i kalendern.

- ernst smsade precis om att hon är på g till sthlm och vi ska plugga tillsammans. Så lustigt att hennes sms väckte mig när jag satt och sov i en bok. Men som sagt, studierna är bara för skojs skull. Fast jag blir varm i hjärtat över att hon kommer hit. Åh, jag vet inte hur jag ska visa er alla hur mycket ni betyder för mig, men det gör ni. <3

Och imorrn ska vi bestämma urna. Det är som en utomkroppsupplevelse. Jag ska liksom peka ut en liten låda där askan av min döda pappa ska ligga i. det är så orealistiskt att jag knappt vet vart jag ska ta vägen. Mamma frågade igår hur mycket en människa ska behöva gå igenom och jag har faktiskt inget bra svar på det.