våga vara ego?!

Vågar en vara ego i dagens samhälle? Öppna valfri tidning och det kommer stå minst en artikel om hetsen mot jantelagen, vi ska bli mer självständiga, i varje gäng finns minst tre entreprenörer och alla ska gå sin egen väg.

Men att vara ego, passar det in? När jag var sjuk var det min andra mål näst efter att bli frisk. Jag skulle sätta mig själv överst och först i alla led och bara göra exakt det jag ville göra. För att sen ligga och asböla i timmar över att jag ansåg mig själv vara en dålig människa...


Försöker mig på en lagom egosyn nu, och det går framåt. Hitills har jag lyckats med att ligga i timmar och bara titta på Big Bang, igår tog jag både en tupplur och försökte ha tråkigt. Efter kursen ville jag egentligen sätta mig här och skriva av mig om allt jag lärt mig, men la mig istället framför tvn, åt kakor, hade blåbärsmask i ansiktet och tittade på Big Bang.
- för mig handlar det om att våga säga ifrån, lyssna till kroppen och i mitt fall våga tacka nej och ibland riskera att ha det lugnt eller till min stora fasa - tråkigt.






ps. sen finns det ju ego-as som liksom sätter sig själva främst för att de vill och typ mår bra av det trots att kanske människor i ens omgivning samtidigt mår dåligt av denna persons beteende.
0 kommentarer