legendariskt.

Vilken fantastisk dag och kväll det blev! Det var inga köer som vi sprang mellan de olika åkattraktionerna. Det där med att springa var mitt påfund, men visst är det en härlig känsla att springa mellan gångarna för att hamna först i kön? Det är det. Så vi åkte det mesta väldigt många gånger, och såg världens bästa konsert någonsin. Det var så mycket folk att de stängde portarna, så vi var femton tusen som stod och myste tillsammans. Jag vet inte hur många gånger jag grät, så jävla fint.


Men, älskade kropp, vi är ett team. Så det där med att bli vrålförkyld är inte direkt läge just nu. Det är jobb hela helgen + fram till onsdag då Bokmässan i Göteborg. I oktober, då ska jag vila.




ps. såklart dom kommer tillbaka! Vi ger dom tio år och sen kommer dom ha tröttnat på att steka köttbullar och hämta kidsen på dagis. Då gör dom en reunion.
0 kommentarer