muerte va?

Det har varit så jävla skönt att vara borta från Stockholm och slippa tänka. När vi är på mässan har vi väldigt få saker att lägga allt fokus på: hitta från montern till en av mässans stora salar, ta oss fram på kortast möjliga tid med största mängden böcker, se till att signeringarna går som de ska, få i sig väldigt stora mängder energi på kort tid, bestämma kläder inför dagen och inför natten och överleva.
- resten av världen försvinner med dessa mål.

Och det är när jag kommit hem och ska försöka sova ikapp minst 20 förlorade timmar innan ett morgonpass på skrubben som den där känslan dyker upp. Jag har inte köpt en endaste bok till honom. Inte ens en liten jävla pocket eller tagit med en broschyr. Har jag redan gett upp honom? Eller är det vetskapen om att när han väl är vaken är det sista han orkar att läsa en av alla trettio deckare jag plockat hem åt honom. Jag vet inte. Men känslan grep tag i själen.



- Det är det här som kallas att curla, ba så du vet - sa mamma när hon tog min tvätt igår natt. Dessutom hade hon gjort i ordning kaffebryggaren åt mig. Hur fin kan en mamma vara? När jag kommer hem idag ska jag krypa i min ziperal och slöläsa bloggar i minst en timme. Bra mål.
min vardag
0 kommentarer