jag skriver mest om böcker, vår unge Harry och våra äventyr. förutom det skriver jag en del om min roman, om att skriva och våra få stunder av egentid.
Och den där känslan när en ska läsa alla andra gruppmedlemmars texter, och inser att språket är katastrofalt. Då känns det ganska så onödigt att jag satt och pluggade till mitt i natten och att jag var så trött att jag kom på mig själv att drömma om riddare istället för att läsa om medeltiden (fanns det ens riddare på medeltiden, eller när fanns dom?!) - för att ställa klockan på 06.00 och fortsätta plugga.
Känner mig besviken och aningens tom.
För litteraturen är jätteintressant, frågorna är fullständigt kryptiska och motivationen sjönk som en sten. Så jag tänker att jag lägger lika mycket energi på denna uppgift som de andras språknivå är på. Noll.