sommarens sista?

Det blev en fantastisk kväll, Håkan var underbar, jag var med ett gäng finingar och det är fortfarande sommar! Om vi bara bortser från ett gäng som stod bakom mig som under de två timmar Håkan spelade, klagade. Dom var så bittra att det var sorgligt. Tror ingen utav dom får ligga särskilt mycket...



- och vi hamnade i det som förmodligen är världens längsta kö. Ett fejkat epileptiskt anfall var inte långt borta...

- Mona!!

<3

- han var där för att höra Håkan, och ville nog inte höra oss som skrek...

- världens finaste!