om att köra över sig själv,

Det har nog varit lite av mitt signum - att alltid vara beredd på att när som helst vara beredd på att finnas till. (Nu menar jag inte för vänner, för det är jag alltid och den egenskapen jag älskar jag.) Nu menar jag den sortens beredd där det möjligtvis kanske kan finnas känslor att få ta emot. Eller någon form av intresse. Eller den där behöver-dig-nu-känslan som kommer efter några öl. Ni förstår hur jag menar.


Kastat mig på sista tuben till andra sidan stan, åkt taxi för 700 spänn för att ett ligg hörde av sig och hade tid, alla de där nätterna jag stannat vaken för att just den personen möjligtvis kanske får för sig att höra av sig när den är på väg hem från krogen, alla turer med nattbussar, hur jag brukade ha söndagarna fria för att han kanske ville att jag skulle komma förbi när han hade speldagar, alla sms som bildat bubblor på varandra i ett rop på uppmärksamhet. De där smsen som precis innan är lite sexiga och fyndiga, men som i tryckt form blir skämsdöden.


- att alltid vara beredd på att försöka mig själv för att någon annan kanske har lust att ses.


Och för första gången (?!) lyssnade jag på mig själv denna vecka? Fastän jag verkligen verkligen ville sätta mig på första bästa tåg, så stannade jag upp och lyssnade dels på mig själv samt gick igenom agendan. Har jag äntligen fått den sortens respekt för mig själv?! Lyllo mig!


ps. sen vet jag att hen har den sortens respekt för mig,
Sex osv.
0 kommentarer