sexualupplysare och bokälskare

kvällens reflektion

Publicerad 2012-08-15 23:16:11 i Sex osv.,

Det händer att jag börjar fundera över vad vi människor är rädda för? Att dö. Att dö ensamna. Att leva utan kärlek. Att leva utan att bli älskad. Att leva utan att älska. Att leva utan mening. Att vara någon en inte vill vara. Att bara vara. Att inte vara. 
 
Och jag funderar över vad det är som gör att vi bygger upp gränser för oss själva, målar in oss själva i hörn. Sätter upp staket kring hjärtat och slår backut över minsta lilla sms. Granskar bokstav för bokstav, övertolkar och slutar att kommunicera. Bättre fly än illa fäkta. Varför vill vi inte släppa någon nära - samtidigt som den där rädslan för att vara själv gör det svårt att andas om nätterna. 
 
Vad är det som gör att gränser dras och relationer aldrig blir av? Spärrar, normer, förväntningar och krav. Det är ständigt något nytt som sker och som kommer i vägen för en ny kula. Ibland funderar jag över hur många relationer som skulle kunnat bli av om vi inte övertolkade, backade när en egentligen skulle våga gå framåt eller inte var så förbannat jävla fega. Det är enklare att ignorera, gå vidare som att inget har hänt än att kanske våga lära känna någon ny. 
 
När känner vi egentligen varandra? Är det efter någon timmes hångel på dansgolvet? Eller när vi fått av varandra kläderna och kommit nära naken hud och fumligt famlar efter något som ska föreställa njutning. Eller är det dagen efter när solen sticker igenom en trasig rullgardin och det där nervösa skrattet ekar över det tysta rummet. När en vågar möta den andras ögon, ser tillbaka på de gemensamma timmarna och inser att det kanske inte var så mycket mer än just en natts möte. Magiskt men tragiskt. Eller kanske liknar det mer en stulen natt, ett avbrott i den slentrianfyllda vardagen, ett halvt dygn som kommer dyka upp många gånger framöver - men som en väljer att lägga på högen "gå vidare från". 
 
Ibland undrar jag vad det egentligen är som krävs för att attraktion ska skapas, för att den där gnistan ska finnas i den mötande blicken och känslan av att detta inte är något att fly från. Att det kanske kan vara på tiden att en vågar gå ut från sitt målade hörn och vågar röra gräset på andra sidan. Eller vilken är den andra sidan - hela livet är en jävla gräsmatta. Riv staketen, lev livet och våga mer. (vill jag skrika till mig själv.) 
 
Och den där ständiga rädslan för att förlora något. Människor. Vänskap. Hångel. Kärlek. Passion. Sex. Rädslan att något viktigt eller kanske bara en underhållande natt går en förlorad, är ständigt närvarande. 
 
För visst har vi alla fått hjärtat krossat någon gång? Och har det inte hänt än så är det bara en tidsfråga. Hjärtat kommer gå i bitar och det är en själv som får laga det, eller så nära helt det går i alla fall. Och ibland undrar jag hur många gånger hjärtat kan gå i bitar. Hur många gånger får hjärtat krossas? Hur många gånger kan det läkas och bli helt igen? Hur många gånger kan det lära sig att älska igen? Hur många kan du älska? 
 
 
Fast mest tänker jag på att människan är feg. Det finns för få som vågar chansa. Som ser livet som en jävla gräsmatta och inser att ens natt hångel inte behöver vara något mer än det. Som hellre drar sig ur innan spelet börjat pga rädsla, feghet eller att en kan fel regler. Ibland undrar jag om jag är den enda i hela världen som tycker att livet är lite för skört och kanske för kort för att phucka upp. Det finns redan så mycket ont, ilska och ångest i denna värld - varför ska allt hela tiden vara på blodigt allvar och överanalyseras? Ibland tänker jag att jag är den enda som kan se hångel som något kul utan att det behöver vara något mer, eller den enda i världen som inte överanalyserar. Eller så är det exakt det jag gör, och exakt det ingen annan gör. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Caro Wikbro Carlén

jag arbetar som sexualupplysare och har huvudfokus hivprevention och säkrare sex. förutom det gillar jag att läsa, feminism, hångla med min donna, mina queens, New York, att äta, vettiga serier, genus, att resa och att diskutera. och det är ungefär det jag bloggar om.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela