ahd i tre år
2009: var tillsammans och sambo med någon, kräks lite i munnen av att läsa allt det gamla tjollret. Ni kanske ser det som kärlek, jag ser bara en förtryckt person. Huvva. Visst att jag kan tänka mig att bli kär igen, men inte som jag var då. Jag var inte mig, jag var bara någons. Jag trodde stenhårt på evig kärlek och att monogami var det allra rätta och det mest bästa. Typ försökte vara lite hbt´ig genom att skriva partner. Jag var med andra ord kär och korkad.
- jobbade hos Sockerbagaren och försökte plugga lite på egen hand. Läste och dyrkade denna. Det är kärleksboken som Carrie läser i första filmen <3
2010: var singel och la all min tid på att klara behandlingen. Just på denna dag hade jag firat syrran kvällen innan och ett syskonbarn med godis och bullar stod i centrum under ahd. Allt jag gjorde den vintern cirkulerade om mig och min behandling. Jag var så trött, jobbade på två ställen för att slippa tänka och körde bara på. Och om jag inte minns helt fel hade det precis tagit slut mellan mig och S, så jag var nog jäkligt bitter på karlar... Men jag hade läst mina första genus och sexualitets-kurser och fått lite vett.
2011: var singel men så fruktansvärt uttråkad. Jag tyckte att ingenting hände i mitt liv och jag var riktigt jävla uttråkad. Sådär uttråkad att det gjorde ont. Så jag träffade en äldre man, som kan ha varit gift. Huvva. Dessutom hängde jag med ett gammalt ex. Ingen bra vinter för mig med andra ord. Men - bara en vecka efter blev jag dels antagen som samordnare för Colour of Love och fick åka på skolinformatörsutbildning i Kristianstad, och där blev jag ju visserligen kär. Riktigt håll käften-kär.
