ahd två tusen tolv

2012: Mycket vatten har passerat under broarna, hur mycket har inte hänt under dessa år? Från upphuckad kärleksslav till reko idag. Rent ahd ska jag idag göra exakt det jag känner för. Har hitills haft sovmorgon och lyssnat på Björk. Ska skriva lite, gå igenom mailen, kanske simma - och bara göra det som faller mig in.
- vad det gäller kärlek så tror jag på det. Kärlek är bland det finaste och vackraste som finns, men då ska det kännas bra för alla inblandade. Visst finns det stunder då jag också längtar efter att vara sådär fnissigt förälskad och kunna skrika över ett rätt placerat utropstecken i ett sms. Men jag vet inte. Det är så mycket som sker i mitt liv just och så mycket jag vill göra - jag vet inte vart jag skulle få plats med en förälskelse? Samtidigt så ekar Naddis ord i mitt bakhuvud; allt sker av en anledning.

Dessutom så vill jag aldrig ge upp mig själv för någon annans skull, det är där kärleken blir din fiende. När du glömmer bort vänner, när du sätter någon annan framför dig och dina viljor främst, när du suddar ut dina drömmar och mål för att det inte passar den andres, när du inte längre vet vem du är utan den personen.

Så samtidigt som det kan vara världens bästa känsla och du känner dig som spiran på världens topp, så kan det samtidigt innebära en rejäl näsknäckning när du inser att du inte längre lever ditt liv.

Fast, det finns ändå alltid något inom mig som hejar på kärleken, jag tror på den där fantastiska kraften som uppstår mellan människor som skapas när det klickar till på riktigt. Jag tror på att rätt kärlek får oss att växa som människor och jag tror på att en del människor passar varandra totalt. Sen om den känslan varar livet ut är en annan sak, men lika varaktig som dåraktig kärlek finns. Så ibland kan det faktiskt vara värt att tvätta skrubbsåren, sopa bort dammet på känslorna, glänta på hjärtat och våga igen.
0 kommentarer