retas och knuffas han med dig? Han är nog kär,
Räck upp en hand den som fick höra den frasen på lågstadiet/mellanstadiet/högstadiet/gymnasiet... Och tydligen även efter det funkar denna mening.
Är det inte en ganska spännande lösning på problemet att ett barn slår ett annat - det är för att han är kär i dig. Punkt. Jag minns hur jag och mina vänner godtog denna mening och så var det inte mer med det. Kanske fick någon en lapp i fickan, kanske var det en ny dag imorgon och ännu en knuff i matkön som väntade.
Kärlek börjar alltid med bråk. (fast bara när det är från rätt håll...)
Och på ett sätt är det heteronormativa inställningen som genomsyrar detta. Finns det någon dagispersonal som någonsin sagt till Pelle att Niklas slår dig för att han är kär i dig?! Nej, det är bara när Stina för slag av Johan som det är kärlek med i bilden. Det andra är bara pojkstreck.
Det jag egentligen ville ha sagt med detta var att varför är denna mening fortfarande gångbar? Och varför säger folk den om vuxna människor? (ja, min kompis fick höra den förra veckan.) Och varför är det okej att kivas, retas och slåss och klä det i kärlek? Det är bara så konstig reaktion på det hela. Någon som vet hur detta startade?
ps. nja, jag fick nog inte höra detta så ofta som barn. Jag var ju liksom alltid med och kivades med snubbarna.