slipar på bekymmersrynkan och kärlek,
När jag kom hem från jobbet hade Kotten och Sanna byggt ihop min byrå, hur fint är inte det? Hade jag varit hemma så hade jag förmodligen inte varit till någon hjälp, men jag blir helt varm av dom. Ganska snabbt insåg jag att jag inte ens mindes hur byrån såg ut när jag köpte den... Sen tömde vi hela vitrinskåpet över hela mitt rum, lånade ett sopkärl och konkade iväg allt. Nu väntar kaos fullt av minor. Känslomässiga minor. Bland alla miljoner doftljus hittade jag dom där ljusstakarna som han gjort, och det stack till i hjärtat. Allra längst bak låg den där tröjan som jag vet att hon lämnade kvar med flit för att jag ville ha kvar något som doftade som henne efter att hon skulle åka söderut. En gammal postitlapp som jämt avslutades med en kluddig blyerts hamnade i soporna och högar med kärleksbrev och diktsamlingar kom fram. Mina gamla dagböcker fyllda med ångest, kärlek, sex, fantasier, drömmar och sorg. Den där speciella boken som jag skrev i under flera timmar i sträck den dagen då jag visste att jag förlorade henne. Spillror från det förflutna som påminner om något jag en gång sett som det allra bästa och rätta i mitt liv. Som jag en gång sett som mitt liv.
En liten del av det lilla helvetet:
och såhär pepp är jag: