sviken av hjärnan,
- och fastän allt jag just nu pluggar är så jäkla kul, så kan jag inte sluta somna. Jag är sviken av min egen hjärna. Eller förrådd kanske är ett bättre ord?
Hur mycket orkar människor plugga för att nå dit de vill? Jag vet inte om jag skulle klara av det just nu. Är det inte intressant brukar jag ofta strunta i litteraturen och toklita på min egen förmåga när det kommer till seminarier och tentor... Jag tänker främst på alla årslånga utbildningar, där vissa delar inte är så himla roliga, men att en ändå måste fortsätta för att nå någonstans. Människor som orkar med sånt är lika fina som duktiga.
Heja er som tagit er i kragen och pluggar på fastän det kanske är tråkigt men för att det i slutet ger en fantastisk utbildning. En dag är jag också med er.
- inleds med citatet: En kvinna utan man är som en fisk utan cykel.