happy happy, del 1

Jag deltog aldrig i diskussionerna när boken kom ut, för jag blev lika trött som arg på allt hat och kritik som Maria Sveland och Katarina Wennstam fick stå ut med. Det mesta handlade om att folk (män) inte trodde på det som dom skrev - att det visst går som kvinna att gå lycklig ur en skilsmässa! Visst, det är inte en fest varje morgon, men visst fan går det att fortsätta leva (till viss del bättre än innan) och det går alldeles utmärkt att få en bra vardag tillsammans med barnen!


Jag har hitills läst 8 av 10 berättelser och jag skrattar och gråter om vartannat. Jag känner igen mig, jag blir arg, jag blir ledsen och jag tackar gudarna och heliga Birgitta att jag blev lämnad den där dagen i augusti för några år sedan. Vi var långt ifrån gifta, men jag kan ändå känna samhörighet med en småbarnsmamma i 40årsåldern? Skrämmande.

Ska läsa ut den nu och så hörs vi lite senare om den. Jag klassar den som 2010 viktigaste bok.



ps. lite kuriosa - Maria Sveland var på samma restaurang som mig, Linnea och Aleks i onsdags, och jag blev så starstruck att jag inte vågade säga att jag älskar henne. Men jag skrev ett dyrkarbrev på fb samma kväll och fick svar igår. Som jag också grät till.
3 kommentarer
Ylva

Och jag skrev till Mian Lodalen på Facebook. Samma dyrkan :-)

caro

Haha det har jag också gjort! Vid flera tillfällen!! :D <3 hon är världens bästa!! <3

Jenny

Nej jag har inte läst den, svarade aldrig på FB, men jag lånar den gärna av dig.