nu kan du få mig så lätt,

Och det är när jag hånglat honom hej då, kramat Sanna hej då och ska följa Emily till tuben som vi klampar ner för trapporna vid Björns Trädgård som jag ser honom. Han som smsat sen jullovet startat att han minsann är tillbaka i Stockholm och vill ses. Han som jag var hej-kom-och-hjälp-mig-förälskad-i för några år sen. Han.


Och vi hälsar inte ens. Han tittar, jag tittar, han tittar bort och låtsas skratta åt något som han sällskap säger, jag smsar, han smsar, jag svarar inte. Det kanske är lika bra? Han har ju i alla fall fått en egen novell skriven om sig i denna bok, det är det inte alla som fått.



Så jag lyssnar på älskade Håkan och tänker att nähädu, inte denna gång.
0 kommentarer