pommes frites,

Såg en bild av pommes frites och likt Proust när han tar en tugga av kakan drogs jag tillbaka till en magisk afton förra våren. Vi minglade med kända författare, drack alldeles för många öl, åt pinsamt många snittar, drack ännu mer öl, jag babblade bort tid med paret Kepler och Louise Boije av Gennäs och livet var sådär härligt som det är efter några kalla öl och ens nära vänner vid sidan som får en skratta högt.
- mitt hjärta var i bitar och jag ville helst skrika högt av smärta, men är det fest så blir det leenden och röda läppar.

 
Tills hon ringer och jag känner sprickorna i hjärtat, hur blodet pumpar mellan såren och hur det återigen går sönder. Och hur jag tilll sist bara skriker rakt ut.


Och hur vännerna tar mig med ut från minglet och älskade Anna säger: Nej Caro, nu går vi till Riche och jag ska köpa dig en stor portion pommes frites och du kommer att skratta och du kommer ha kul och jag hatar henne för att hon får dig att må såhär. Du är så jävla mycket mer värd än henne. Jag hatar henne. Och det var det jag skrek som hon hörde. Nu äter vi pommes, jag bjuder!

(och bara dagen innan hade Anna faxat världens bästa kärlekslista och jag minns en mening "om en månad kommer du knappt minnas hur ont du har idag". Och jag minns hur jag satt där på jobbet och tänkte "åh herre gud, min bästa vän och sambo har blivit galen. Ska jag ringa CH? Hon har blivit galen, helt jävla galen!!"


Men vi kom till Riche, Anna beställde in pommes, vi drack mer öl och tio minuter senare fastnade mina ögon i ett par bruna vackra och en skäggig haka. Ytterligare tre min var mitt läppstift utsmetat över det där vackra skägget.


Och jag har fortfarande kvar det där faxet. Jag älskar Annas vackra handstil och jag älskar henne för att hon trodde på mig, och för att hon inte är galen och för att hon hade rätt. Kärlek kan göra så ont att både livsgnistan och luften sugs ur en, men ibland är det även värt det. För när det är bra, då finns det inget bättre.

1 kommentar
Sophia

Åhh vad fint!!! <3