balansgång
det är en ständig balansgång mellan känslorna, speciellt när en gillar någon. från att vara vänner som då och då tar en öl, till att en dag upptäcka att en känner något mer. eller inse efter fem fikor att en faktiskt vill något mer än dricka svart kaffe och prata politik. eller det där ögonblicket när en vaknar upp i en väns famn efter en blöt utekväll. eller när det bara känns rätt att kyssas i exakt den sekunden oavsett vad konsekvenserna kan bli. eller bara inse att en tänder på sin vän. eller när en inser att det faktiskt går att ligga med en vän utan att det innebär något mer än just två vänner som tycker om att ligga med varandra.
men när det finns känslor med i bilden? det blir som allra bäst när den en gillar, gillar en tillbaka samtidigt. men på samma sätt som ens egna känslor kan skifta från dag till dag, gäller detsamma för den en gillar.
- ibland börjar jag fundera över hur många som hade kunnat vara tillsammans och kära om de faktiskt gillat varandra samtidigt, eller insett från början att de hör samman. så många par som aldrig kommer att existera.
(samtidigt som det inte finns något mer frustrerande än när en faktiskt enbart vill dricka öl, se en film eller hänga, och den andra tror att det är något mer bakom det hela. undrar hur många vänner en kan förlora på det sättet? att folk sätter sig själv på en piedestal och hellre ser sig själv som onåbar än skapar vänskap.)