tjugotre år,

Söndag eftermiddag och huden är sådär krispig efter en dag i solen. Jag har för första gången använt rikligt med solkräm och penslar på nytt så fort havet/svetten minskat det första lagret. 
 
Jag hade en fantastisk födelsedag, anlände efter en dyr taxiresa till huset jag tillbringat många somrar i, fick leka skattjakt medan Natti och Linnea fnissade efter, de sjöng så fort klockan slog tolv, vi pratade och skrattade framåt småtimmarna, åt gigantisk frukost, badade, åt den bästa paellan jag smakat på år, simmade, åt pizza utan kanter och drack billig öl på kvällen. 
- läste precis igenom alla grattis på facebook och blir glad, rörd och förbannat lycklig över hur många fina människor jag känner. Att gratta någon på fb, eller över huvud taget är så himla enkelt sätt att visa att en bryr sig, tycker om eller bara vill ha den människan i sitt liv på ett eller annat sätt. 
 
 
och jag vet att det borde vara en av de bästa dagarna på året, ens födelsedag, men jag tänkte på honom några gånger i timmen och insåg mer och mer för varje gång att han inte skulle ringa, det skulle inte komma något sms eller någon present som han slagit in med en hel tejprulle med anledningen att det var gratis i butiken. Och den känslan greppar hjärtat på ett sätt jag aldrig varit med om. Så mitt i all födelsedagslycka sörjde jag honom mer än jag gjort på länge. Men, jag vet att han hade varit glad för min skull, suckat åt att jag packat 9 böcker för 14 dagar, skrattat åt att jag glömt underkläderna hemma och blivit låtsasarg över att jag nästan tappade ner passet mellan trappan och flygplanet... Och då känns det lite bättre igen. 
 
 
#1 - Sophia

Nä jag e inte bitter!!!!! =)