vill gud skicka mig till Kina?

jag har nyupptäckt Miss Li och jag inser att jag älskar varenda låt och känner igen mig i hennes låtar. Min hud är sådär krispig efter några timmar i solen och jag bär en klänning inköpt för Bokmässan, eller kanske för någon av mina firningar av min tjugotredje födelsedag. Jag har deadline för Veckorevyn och om en vecka åker jag till Barcelona.

Jag går in på antagning.se´s hemsida i snitt sju gånger om dagen, ibland sju gånger i timmen. Jag är antagen till vissa, struken på vissa, behörig till vissa, och på en del pågår fortfarande handläggning. Min höst är blank sånär som femton poäng. Om jag vore troende skulle jag ta det som ett tecken från gud, att hen vill att jag ska slappna av, andas ut, packa en ryggsäck och bege mig ut i världen. Nu är jag inte troende, så jag mest vacklar mellan fjärilar i magen och stenar byggda av ångest.
- min hjärna behöver kunskap, jag behöver få utlopp för all min kunskap och jag vill snacka med unga om säkrare sex. (Spik.)

spenderade min förmiddag i en skreva i tanto, filosoferade med några jag gillar mest, spanade efter figurer bland molnen och skrattade bort timmar. Det känns bra att dela hösttankar med andra och inse att inte alla har allt på plats och spikat ner allt redan, sånt får kaninhjärtat att lugna sig en liten stund. Konstigt att det kan vara skönt att dela ångest? Den brukar jag ju mest vilja spränga och aldrig se mer igen...


Annars då? Jag funderar på att bli krönikör. Ska skriva ett tjog i solnedgången när jag är i Barcelona och sprida min litterära säd innan hösten kommer.
deadline klänning veckorevyn ångest
0 kommentarer