hur mycket bär vi med oss från det förflutna?

Det händer ibland att jag undrar över hur mycket jag kommit över gamla kärlekar. Eller om det någonsin går att släppa taget helt? Klippa varje mm, radera varje nervcell och måla tipex över alla minnen. För det finns ju alltid något kvar, någon liten jävla smula från det förflutna som dyker upp när en minst förväntar sig det.

Jag kan komma på mig själv att ha kvar gammal irritation. Känns som det mest onödiga att ha kvar, men det bara sitter längs ryggraden. Som den där gången när jag kom mig själv att höja rösten åt en kollega över att det var skitigt på diskbänken på jobbet, och hur jag med rosa kinder fick förklara varför jag bokstavligen hatar skitiga diskbänkar. Jag kan inte se det, jag måste torka av, plocka bort och se till att det är rent. För jag minns det där hatet som gick som en pil från huvudet och rätt ner i magen när jag kom efter ännu en lång arbetsdag och möttes av en skitig diskbänk, disk i diskhon och henom framför datorn, hen som varit hemma hela dagen. Och hur jag bara hatade min vardag. Detta skulle vara livet, kåt glad och tacksam. Jag var mest arg och trött, jämt. Därför klarar jag än idag inte av skitiga diskbänkar.
- Eller hur jag fick veta förra veckan att jag blivit lurad om en riktig skitgrej, något jag inte ens bryr mig om. Men jag klarar inte av att bli lurad, eller när någon ljuger. Spelar ingen roll om det är stort eller litet - det finns ingen värre känsla att bli framställd som dum. Jag känner mig så blåst, naiv och dummast i hela världen. Dessutom ser jag hens sms framför mig, det hen skickade efter att hen på sms förklarat i princip hela sitt liv och varför det var slut. Och hur hon lurat mig från första stund. "Du är en sån som det är lätt att ljuga för", stod det. Och jag kan än idag känna den där skammen över att ha blivit lurad.

Vet faktiskt inte alls vart jag ville komma med detta, kanske visa att gamla spår av relationer lätt sätter sig i ryggraden? Eller att det gjort så på mig iaf. Och att det är viktigt att kunna urskilja delar av förflutna istället för att klanka ner på sig själv eller undra vad som fel i nutiden.
0 kommentarer