sexualupplysare och bokälskare

döden och company,

Publicerad 2012-05-12 18:06:31 i åsikter,

X - Du jag har tänkt lite sen vi sågs, tatueringen, du sa att den hade med din pappa att göra? Är han vid livet, eller inte...
C - Inte. Eller han är död.
X - Min med, sedan lång tid tillbaka. Jag kanske också skulle tatuera in något?
C - Gör det. Det känns bra i själen.
X - Du vet vad dom säger va? Att vi inte blir vuxna förrän vi begravt våra föräldrar.
C - I sådana fall vill jag aldrig kallas vuxen.
X - Men det måste vi ju alla bli. Var det länge sen?
C - Inte ens ett år sen. Oktober.
X - Oj, dom säger att det är första året som en måste gå igenom massa nytt, och hela tiden upptäcka nya saker som gör att en saknar en person offantligt mycket.
C - Det kan jag verkligen tänka mig.


Jag tror även att det kommer fortsätta i mer än ett år. Jag vet inte, men på något sätt känns det befriande att hamna i samtal med folk som också har en död pappa? (förlorat en pappa kanske är mer pk, men för mig låter det som ett val när en skriver förlorat. Och det var det fan heller.) Det kanske har hänt på helt olika sätt, men det är en gemensam nämnare, som på något sätt binder människor samman? Döden är något vi aldrig kan komma ifrån, något som är ständigt där och ständigt väntar oss.

Kommentarer

Postat av: lone

Publicerad 2012-05-14 20:28:24

jag tycker död pappa låter bättre! Jag känner iallafall inte att jag har förlorat min..han är "bara" död. Och jag delar det här med dig! 2.5 halvt år sen min pappa dog. Det lustiga med döden är att tiden finns liksom inte. Det känns som en hel livstid sen han dog, och ibland känns det som det lika gärna kunde vart igår. Jag tror något som är viktigt att tänka på är att det inte är en sorg som en kan arbeta bort. Det kommer alltid finnas dagar fulla av sorg och saknad, men det viktigaste är nog att balansera ut det, och se fram emot dagarna då det faktiskt är alla vackra eller ovackra minnen som tar över, och inte sorgen. Och dom dagarna kommer! jag är helt säker! och så länge får man må piss och man får vara glad och man får ha det precis hur man vill, allt är okej och allt är övergående. (fan vad jag hatade den meningen första gången jag hörde den och fan vad den har hjälp mig)

Postat av: caro

Publicerad 2012-05-14 20:44:43

fina fina fina du! <3



jag tror inte heller att det går att arbeta bort sorg, men det går att arbeta med den. Eller snarare som att jag lovat både mig själv och min teraput att jag ska våga känna. Känner jag att jag måste vara själv så är jag det, känner jag att jag måste vara ledig från jobbet och lämna landet en vecka så gör jag det, känner jag för att skratta och minnas det fina så gör jag det. Så länge jag vågar känna efter är det ok för mig.



mina dagar är så jävla blandade, ibland är jag så fruktansvärt arg för allt från att han inte kommer vara med på mitt bröllop (jag har inte ens en lämplig kandidat, men jag kan få sådana tankar!) till att jag inte kan ringa och berätta om min helg. Andra dagar minns jag hans skratt och dåliga skämt och är bara glad. Andra dagar känns det som att det hände för miljarder år sen för att i nästa andetag kännas som igår.



Vi borde ses snart, fika, prata om döden, pappor, kärlek, livet eller vad som helst. Det vore fint! <3

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Caro Wikbro Carlén

jag arbetar som sexualupplysare och har huvudfokus hivprevention och säkrare sex. förutom det gillar jag att läsa, feminism, hångla med min donna, mina queens, New York, att äta, vettiga serier, genus, att resa och att diskutera. och det är ungefär det jag bloggar om.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela