som Yrlas kopp

Jag har kommit på mig själv med att värdesätta hans gamla muggar, jag minns alla frukostar på landet som verkade vara en evighet, hur han drack kaffe medan jag och syrran surplade choklad. Ofta var radion på och vi sjöng med, och om vardagarna ringde han in och vann på tio-över-sju-frågan.

Nu är det som att jag inte vill att någon ska dricka ur dom, det är hans. Jävla fina pappa, det var han som lärde mig koka kaffe och hur mycket mjölk det ska vara i. Sen om mjölken gick ut för två veckor sen hade mindre betydelse. Så länge det var rätt mängd och på rätt klockslag så var allt bra.

0 kommentarer