sovmorgon
Har min första sovmorgon på länge och det hade varit just ett sådant tillfälle som han hade ringt och väckt mig. Det var en sak som aldrig slog fel. Jag kunde ha en sovmorgon på en månad och likt ett mindre mirakel ringde han exakt den morgonen för att höra hur jag mår, be mig att lyssna på en låt eller bjuda in mig till stan för lunch.
Fastän jag försökte förklara att jag verkligen måste sova slutade det med att vi skrattade åt något, lyssnade på den där låten eller bestämde att jag skulle möta honom 10.50 på tisdag. Lunchen börjar 11.00 som vanligt och jag fick inte komma försent. Det gjorde jag aldrig. Fina pappa,