jag skriver mest om böcker, vår unge Harry och våra äventyr. förutom det skriver jag en del om min roman, om att skriva och våra få stunder av egentid.
Jag har aldrig varit ett fan av kent. Har aldrig fattat hypen och kan fortfarande skratta åt minnet av när jag sprang in i hela bandet på Luleås flygplats 2010. Men denna version - jag vill böla och hångla på samma gång. Den påminner mig om hur jävla fin kärlek kan vara, hur bra det verkligen är när det är bra. Väcker en längtan efter den där nervositeten som en har i början, känslan av fjärilar som vaknar till liv och den där oförklarliga känslan av att det är på riktigt.