inte rosa! då dör han!!

C - Ska jag slå in boken?
X - Ja! Ja gör gärna det.
(tar fram presentförpackningen)
X - NEJ! 
C - Va? Varför skriker du?
X - Eller jag menar nej. Har du ingen annan? Inte rosa?
C - Nej det är rosa som vi har här. Bara rosa. Hur så?
X - Det är ju till en pojke. Hehe du förstår ju.
C - Vi har som sagt bara rosa.
X - Nej. Det går inte. Inte alls. Han är ju åtta, och då funkar inte rosa. Då dör han. Ja du förstår ju själv. 
C - Nej jag gör faktiskt inte det. 
 
 
Jag kan inte förstå hur en som förälder fungerar om en begränsar ett barns liv på detta sätt. Visst, förskola/skola och kompisar påverkar absolut. Men familjen är en stor del i påverkan och normskapande. Jag kan inte förstå hur en tänker när en sätter kön på färger och begränsar sina barn. "Han dör om han får rosa" - hur går ens tankarna hos en sådan människa? Känns det bra i magen om en har skapat de åsikterna hos sin unge? 
 
Och nej, jag har inte skaffat några barn sen sist jag diskuterade barn, skola, genus, normer och uppfostran. Men jag har fortfarande rätt att ifrågasätta och fundera kring dessa frågor. Jag kan inte förstå som en förälder, men jag kan förstå som kompis, moster/faster, granne och medmänniska.