sexualupplysare och bokälskare

Första snön har nu fallit och kommer förmodligen stanna kvar några timmar, och jag minns hur han varje år sa samma sak till mig: "du förstår med Stockholmare är det så här att dom behöver några dagar på sig att känna in kylan, först tror dom att dom ska dö, och sen får kylan sjunka in lite och sen förstår man att man kommer överleva. Det är så med människor förstår du."

 

Jag minns inte hur gammal jag var när han började lära mig hur det gick till det där med kylan, snön, plusgrader och minus, hur jag skulle kunna förutspå hur mycket jobb han skulle få i veckan eller när han skulle behöva kliva upp om mornarna för att det skulle behöva skottas så mycket. Men ett tag kunde jag förutspå om det skulle bli lössnö, mycket istappar, om han skulle behöva kliva upp vid 04 eller 06 som vanligt. Och vid fjorton eller femton års ålder fick jag börja följa med. Till en början var jag snövakt, fick stå på marken och hålla koll på folket så att dom inte gick under där han skottade ner snö. Efter ett tag fick även jag vara med och skotta på taken, hacka loss istappar och sopa rent. Jag bar trippla underställ/långkalsonger, tjuvluva och fick en egen visselpipa. 

 

- visst var jag livrädd och fruktade för mitt liv den där dagen när vi sopade hotell Diplomat rent, det var 36 meter högt och vi hade dubbla påslag på kranbilen för att nå allra högst upp. Men det var värt det. Jag fick hänga med honom och det var värt att jobba bort lov, stiga upp innan solen och frysa in i märgen. För det var vår tid. 

 

Eller den där gången när vi skulle skotta rent hotell Terminus, mitt emot centralen. Det var den där vintern när det var -20, minst. Vi hade samlats 06.30 och redan vid åtta-snåret tyckte han att det var dags för fika. Detta bröt mot alla hans fika/mat-regler som vanligtvis var lunch vid 11 och fika vid 14, men nu var det så pass kallt att vi måste in och värma upp oss. Vi tar donken på vasagatan:

 

X - God morgon! Vad får det lov att vara?

P - Hejsan, en big mac och company tack.

X - Det är för tidigt på morgonen för det. Så vi har inte det. 

P - Jaha, haha jag förstår precis. Men då tar jag bara en big mac och cola då. 

C - Nej men alltså, pappa, dom har inga hamburgare alls. 

P - Inga hamburgare? Vad säger du? Har ni inga hamburgare?

X - Nej klockan är för lite, vi börjar inte med hamburgare förrän vid tio.

P - Tio? Då är det ju nästan dags för lunch. Nej men vi vill ju ha det nu. 

X - Fast det har vi inte. 

P - Nehe, men då tackar vi för oss. Hej.