ett år sen.
Jag minns när detta foto togs väldigt väl. Då vi är ett gäng skilsmässobarn som hör samman med olika familjer så brukar vi se till att fira alla högtider tillsammans lite runt om själva dagen. Jag brukar dessutom se till att jobba varje högtid och dyker upp när bordet är dukat. Denna afton var antingen någon dag innan eller efter julafon och alla barn på pappas sida var samlade. Mina ögon tindrar dels för att han nyss sagt något kul och dels för att det vankades fiskgryta. Just när fotot tas håller min tallrik på att fyllas och hans har precis blivit fylld. Jag vill som vanligt alltid fota både mat och gäster, denna kväll var inget undtantag. Min page var fortfarande ganska kort, så det måste ha varit efter första klippningen, och min hud är fortfarande brun efter en sväng till Thailand med mammas sida.
Han hade börjat med någon medicin som gjorde att ansiktet hade ändrat lite form, liksom blivit mer runt. Men håret var fortfarande kvar och jag hatade mig själv för att jag kunde bry mig om hans utsida när det var insidan som dagligen åts upp av cancern.
Jag är som vanligt väldigt dålig på att se likheter mellan mig och mina nära, men jag hoppas att ni kan se likheterna mellan oss. Jag kan iaf se att mina ögonbryn är som plockade från honom. Och att vi både är röda i ansiktet eftersom vi nyligen öst in mer ved i kaminen och att vi är glada pga julen och pga fiskgrytan.
Jag vet egentligen inte vad jag kan skriva mer än att han är så otroligt jävla saknad. Jag är inte hel utan honom och det är ingen del av mig som jag någonsin kommer låta någon annan få fylla. Det är hans plats och utan honom i livet är den tom.
- jävla fina pappa, om du bara kunde förstå hur saknad och älskad du är.