be duktiga flickan att dra åt helvete
Ni vet den där känslan av att "det här jävla plugghelvetet kommer aldrig ta slut och när jag väl är klar med denna uppgift så är det nästa och så nästa och så nästa och så kanske jag dör innan jag är klar..."
Så levde jag under hela högstadiet samt till och från under hela gymnasiet. Studier, uppgifter och betyg fick ta lite för mycket plats i min hjärna, i min mage och i mitt liv. Jag var så insöad på betyg att jag kunde ha ångest första dagen i tvåan för att jag VISSTE att jag skulle ha nationella prov i engelska b någon gång i maj. Och den där magknipskänslan höll i sig fram till dess...
Jag vet faktiskt inte vad det var som fick mig att lugna ner mig? Kanske för att jag inte läser några kurser där det är möjligt att få stipendium? Eller så tröttnade jag bara på mig själv, min ångest, min sömnlöshet och de gråa döda ögonen som mötte min blick varje morgon innan jag lunkade iväg till tuben.
För vet ni, skolan är till för att du ska lära dig saker. Den är uppbyggd för att du ska få in ny kunskap i hjärnan och omvandla den till pepp inför kommande erfarenheter, vidare studier och kanske en samling högskolepoäng.
- skolan är inte till för att skapa ångest, gråtattacker, betyghets, magsår, andningssvårigheter och panik.
Det tar tid och det är svårt - men det går att be den duktiga flickan inom sig att dra åt helvete, dra ner på tempot i själen och pluggtakten - samtidigt som en förstår att en faktiskt är duktig. Betyg kanske är bra för vissa, för resten är det bara att ångest i bestämd form.
Det handlar om att våga se bortom den där lilla bokstaven på provet och förstå varför du pluggar. För att du ska lära dig, hålla hjärnan i trim och trivas med det. Inget annat. Så ta ett djupt andetag, ta en uppgift i taget, fokusera en stund, pausa en stund, gör klart den, pausa mer, fortsätt med nästa och håll hela tiden koll på andningen.
- och om du lämnar in den någon dag försent? Vem bryr sig? Det är ju knappast så att läraren kommer be dig på plankan ner till att hajfullt hav.
Och det är aldrig värt att försumma sig själv och sabba sin hälsa för några betyg. Du går alltid först.