den finaste gåvan
Inledde morgonen med att se ett av de bästa avsnitten med Vänner, det när Phoebe bestämmer sig för att bli surrogatmamma åt sin bror och hans fru. Jag vet inte säkert, men jag tror att det kan ha varit just det avsnittet som blev startskottet för min egen uppfattning och inställning till just surrogatmödrarskap.
- jag har alltid varit inställd på att om någon av mina syskon eller någon av mina närmaste vänner skulle behöva en livmoder för sisådär 9 månader så skulle jag vara redo.
För att sammafatta surrogatmödrarskap kort: du tar en person sperma och en persons ägg, blandar dessa utanför kropparna, tar med hjälp av medicinsk hjälp och befruktar dessa ---> placerar de befruktade äggen i en annan människas livmoder, som sen bär på barnet/barnen, föder och sen överlämnar till personerna vars sperma och ägg det var från början. Personen med livmodern är så att säga ugnen där några andra människors bröd blir färdiga.
Förutom att det handlar om människors liv. Och det är inte alltid lika rosenskimrigt och vackert som det beskrivs i Vänner. I verkligheten skulle vi kunna dela upp det i två kategorier:
- surrogamödrarskap som sker mellan människor som känner varandra, som tex att jag skulle bära någon av mina syskons barn.
- surrogatmödrarskap där barnet blir en köpvara och personen som bär barnet åt några andra får betalt. Vissa kallar det för människohandel.
Den andra delen av surrogatmödrarskap har bara diskuterats i några år och är fortfarande väldigt nytt. Det här är en såndär fråga där en lätt kan få en inställning när det gäller en själv, och en helt annan inställning när det rör andra människor och deras kroppar. All form av surrogatmödrarskap är olaglig i Sverige och med den regering vi har idag kommer det nog dröja innan det blir lagändring.