jag och robin
Ni vet den där känslan av att en inte kan minnas när vänskapen skapades - men att en inte vet hur livet såg innan den personen klev in i ens liv. Igår när jag gav honom ett halsband som efter-present för ett annat halsband jag tagit sönder så började vi räkna på hur länge vi känt varandra.
C - Du bar ju det halsbandet tillsammans med din Pippi-tröja, det måste varit i Hässleholm.
R - Aha, var det tredje gången vi sågs?
C - Va? Sov vi tillsammans redan tredje gången? Jisses.
R - Ja. Men vi är nog lika slampiga båda två.
Hehe till historien hör att vi bodde på ett gammalt regemente och jag var övertygad om att det spökade, vilket resulterade i att jag och Robin delade på en liten 90-säng medan Fredrik sov i våningen över. Och det var väl i den där våningssängen som vår vänskap skapades.
Första gången vi sågs hade jag precis träffat M och hela den helgen var jag i ett jävla lyckorus, flamsade med Aleks och Charlie och hade som uppgift att berätta om DET FÖRSTA LESBISKA SEXET!! och vi ägnade timmar åt att fnissa, skrika och hetsa om denna relation som vid den tiden ägt rum i en vecka. Det var på fredagen som M mmsade en bild på sin tatuering hen gjort i min ära... Så inte förrän på söndagen pratade jag med Robin för första gången och han drog ett skämt om jag förmodligen gillade stora kukar...
Andra samordnarträffen fick jag hjälpa honom välja mat på någon restaurang där vi båda var lost och efter några öl samma kväll visste jag att han skulle in i mitt liv.
Är det inte fantastiskt hur det kan bli? Hur en kan träffa en människa några gånger och verkligen känna i kroppen hur bra och rätt det känns. Och bokstavligen vara med att skapa den där vänskapen som ska hålla resten av livet. <3
ps. den här bilden är så otroligt jävla kul. Jag har sminkat mig för att se snäppet piggare ut. Pojkarna däremot kunde inte göra något för att dölja bristen på sömn. Den är tagen på regementet och jag blir lika pepp och glad av den. Mina fina <3