om ett samhälle där det är okej att slåss,

Inatt drömde jag att jag mördade en man. Han gick till attack och skulle antingen våldta mig eller ha ihjäl mig, eller kanske våldta mig först och sen ha ihjäl mig. Det slutade med att jag stack en stor kökskniv i hans hals och dödade honom. Min mamma kom in i rummet och snubblade på likets fot, och vi kom överrens om att jag förmodligen skulle åka dit på antingen dråp eller självförsvar. I drömmen ville jag slå tillbaka och skydda mitt eget liv, sen om det innebar att någon annans liv avslutades tänkte jag inte på. 
 
Ibland tänker jag att det måste vara något fel på mig, för när jag själv föreställer mig att jag eller någon i min omgivning skulle råka ut för denna typ av händelse så är alltid min spontana tanke att jag vill slå tillbaka, ge mig en kniv, en stol eller tegelsten - det bränner till i blodet och jag är redo att slåss för någon jag älskar. 
 
Har ni någon gång sagt den där banala meningen "skulle du kunna ta en kula för mig?" och sen inväntat någon du älskars svar, och att du vill att hen ska säga "Ja, jag skulle ta en kula för dig." och att det på något sätt är bland det finaste en människa kan säga. Som att kärleken och viljan att kunna ta en kula för någon annan är det yttersta kärleksbeviset och därefter kan en inte komma längre i sin kärlek till en annan människa. 
- överlag har jag väldigt svårt för all sorts våld, med eller utan vapen, men jag kan ändå minnas den där nöjda känslan i hjärtat när jag som sjutton år gammal fick höra att just den jag älskade då kunde ta en kula för mig. Fast med tanke på de kretsar vi hängde i så var det där med pistoler och kasta sig framför kulor aldrig något aktuellt. 
 
När det handlar om den verkliga världen så kan jag se fördelarna med att lära ut självförsvar till unga. Och nej, jag vill inte att enbart de som definieras som tjejer ska gå på det - utan alla, oavsett kön. MEN, jag tror inte på att en kurs på tre timmar kan göra någon trygg för resten av livet, eller att en timmes fyra-hörnen-övning kan fixa en skola som har problem med våld. 
- för så länge vi enbart lär en viss del av samhället att försvara sig, men aldrig fokuserar på varför just en annan del av samhället slåss och okejar att de slåss - så kommer ingen förändring ske. 
 
För det är alltid det gyllene motargumentet i diskussionerna om självförsvar på schemat: "Men killarna då?! Ska ingen lära dom att försvara sig." Självklart ska dom få det, alla ska ha samma rätt till detta.
 
- men min följdtanke är alltid: varför lever vi fortfarande i ett samhälle där det är okej för unga killar och därefter vuxna män att slåss? Varför lär vi dom från att de kan gå att de ska vara tuffa, kaxiga, våga vara skitiga, knuffas med sina kompisar och att de är okej att slåss så länge en säger förlåt om den andra börjar gråta. 
 
Så länge samhället konstruerar en norm där det ingår att våga slåss, kunna slåss, ignorera sina egna känslor, motarbeta empati, säger att det är okej att slå ner någon som hejar på fel fotbollslag och iklär alla dessa egenskaper för "manligt" - så kommer jag uppmana alla att resonera som jag gjorde i min dröm. 
0 kommentarer