att göra saker själv
Förra veckan hann jag med att gå själv på två olika nöjesevenemang. Genrepet av "Vita kränkta män" och en väns slutprojekt på en folkhögskola.
En gång i tiden gjorde jag en lista på saker jag gjort själv, och det började med att jag som fjortonåring var ensam i skolan som lyssnade på Simple Plan - fick således gå själv på konserten på Fryshuset. Minns hur bandet satt på Bengans och signerade - de hundra första fick en gratisbiljett! Jag var nr 98.
Sen dess har jag gått på x antal konserter (främst pga mina vänner har kass musiksmak...), både Grönan och Liseberg, boksigneringar, bio, och jag över ständigt på att kunna äta måltider ute själv. Kurser, utbildningar och pendlingsresor har jag alltid inlett ensam - men pga översocial läggning gängar jag alltid med några.
Anledningen är enkel - samhället är skapat för män. Det offentliga rummen är gjorda gör att män ska kunna röra sig fritt, slippa vara rädda och det är socialt acceptabelt för en man att äta middag själv på en affärsresa, gå till en pub och se en match eller bara rent allmänt ta plats i det offentliga.
- det är inte lika lätt och långt ifrån accepterat för kvinnor.
Årligen släpps "rapporter" och "forskning" gällande kvinnor i olika branscher som äter middagar på hotellrum istället för hotellets restaurang, om kvinnor som inte vågar gå utanför dörren efter ett visst klockslag på dygnet eller som har strategier för att överleva resan hem efter en utekväll.
Utöver det är det jäkligt skönt att bara göra det en känner för utan att behöva dra ihop ett gäng, mixa med andras scheman eller planera en massa för en liten jävla bio. Det är något skönt och bekvämt i att vara så pass trygg i sig själv att en inte har några problem med att gå på bio själv, ta en kaffe på ett fullsatt fik eller slippa äta en kall sallad på hotellrummet.