behövs glee för hbtq-personer?

Vi hade en diskussion på en av mina kurser förra veckan, där jag drev tesen att "bara rätt personer får representera förebilder för hbtq-personer". En tysk nazist som var öppet homo kommer knappast med på pluslistorna över "bra homos", men folk vill gärna hylla "rätt" sorts homos. 
 
I Glee har vi delvis coach Sue Sylvester. I serien är hen heterosexuell, så vitt en kan förstå. Men som privatperson är skådisen Jane Lynch öppet homo med hela amerika. Vilket gör att alla som ser serien vet om att det är en homosexuell person som fått en gigantisk roll i en av de största serierna just nu. Lynch var även med i flera avsnitt i L Word där hen även var magisk. 
 
Å andra sidan har vi Kurt Hummel som i första säsongen vågar komma ut som öppet homosexuell, för skolan, för sina vänner och för sin pappa. (gråtvarning!) Vad hens sexuella läggning är utanför serien är inget jag tänker forska i. Men det gör ju att alla som ser serien ser en ung kille komma ut, vara öppet homo, snacka om sexualiteter osv. 
 
Och jag vet inte riktigt. Jag kan till viss del förstå att det fortfarande behövs och förmodligen hjälper kids världen över att våga snacka, tänka, utforska och fundera kring sexualiteer. Det kanske mest handlar om att jag tycker det är sorligt att det fortfarande behövs. För absolut, det är så jävla viktigt för många att hitta förebilder, bli peppade till att våga vara sig själva, sticka ut från heteronormen och våga leva som en vill och känner för. Men att "rätt" sorts personer ska existera för att inspirera andra människor stör mig. Eller gör mig sorgsen. Och arg.