sexualupplysare och bokälskare

en bra start

Publicerad 2013-08-07 16:31:54 i kärlek,

”- vet du om att du tittar på mig som att du vore förälskad? jag gillar det.”
sa hon och log mot mig.
 
Jag minns inte vad jag svarade, men jag minns att jag tänkte att jag önskade att jag hade en tröja på mig eller i alla fall en bh på mig, vad fan som helst som kunde täcka min byst så att hon inte skulle se hur hårt hjärtat bankade i bröstkorgen på mig. Det dunkade så hårt att jag kunde höra det, eller om det var min puls strax under hakan som skapade dunket i mina öron. Och jag minns hur jag försökte le, som kaxigt? Hur en nu ler kaxigt? Speciellt när ens knän är som gelé och hjärtat inte kan sansa sig. Nej, om det var något jag inte var i just det ögonblicket så var det kaxig. Det jag istället var just då var lugn. Som att ha sprunget tusen mil, kommit fram till en mur och fattat att den när som helst kommer att rasa mitt framför mina ögon. Och det finns inget jag kan göra för att stoppa det. Jag kan bara stå kvar, se sten för sten falla och sen fortsätta springa mot något helt jävla nytt. Mot något jag aldrig tidigare, mött, sett, känt, upplevt. Visst har jag sprungit ned murar förut, men aldrig faktiskt förstått att det hänt eller känt i varenda nerv att det faktiskt sker. Jag har aldrig varit så medveten och närvarande om att det faktiskt hänt, som jag var just då. Det var som att hela min kropp förstod och att min hjärna sakta började ta in vad som höll på att hända. Hjärtat hade förstått det för länge sen, så klart.
 
Det kan ha varit så att jag blundade, tittade bort eller försökte göra något, vad som helst, för att du inte skulle fortsätta se in i mina ögon och se förälskelsen finnas där för dig. Men om jag tittade bort innebar det ju även att jag inte skulle kunna möta din blick. Och det var ju när jag gjorde det som något spann inuti mig och den där varma känslan spreds från någonstans i magen och ut i resten av kroppen.
 
 
Jag visste att jag hade fallit. Knockad, tiltad och nollad. Inte ens tolv timmar hade passerat sen jag kysste dig första gången, men vem fan kan bry sig om något banalt som tid när det handlar om kärlek? Jag hade trillat dit.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Caro Wikbro Carlén

jag arbetar som sexualupplysare och har huvudfokus hivprevention och säkrare sex. förutom det gillar jag att läsa, feminism, hångla med min donna, mina queens, New York, att äta, vettiga serier, genus, att resa och att diskutera. och det är ungefär det jag bloggar om.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela