när ens liv påminner om en ballad.

Jag har inte sett en enda Bond-film, jag och pappa gav det något försök för några somrar sen och såg någon med en bläckfisk? Eller liknande. Båda somnade ungefär 17 minuter in i filmen. Men soundtracket går hem hos mig. 
 
I morgon är hon äntligen här. Jag ska upp om några timmar, öppna balsalen - tio minuter efter att jag slutat rullar hennes tåg in på stationen. Det är lite för fantastiskt för att jag ska kunna förstå det. Hon kommer äntligen befinna sig i samma stad som jag, bo i mitt hem och ägna dygnets timmar åt att vara med mig. Denna låt lyssnade jag på i kanske två timme sammanlagt, av totalt sex jobbtimmar. Och ni vet när en hör en låt, och för första gången faktiskt lyssnar på orden, och inser att den kan passa in i ens egna liv. Ta bort det där med spionen, så är det ungefär samma saker som står i min dagbok.