sexualupplysare och bokälskare

Ni som haft distansförhållande - visst måste dagen då hen kommer till stan vara releasen? Dagar, veckor eller månader har passerat och nu är dagen här. Dagen då en får se personen le, höra skrattet live, känna hur bra ens egen hand passar med den andra handen. Möta personen vid tåget, kramas, kyssas och bara vara nära - efter vad som känns som hundra år i varsin stad. Att äntligen få hålla om personen, se det där leendet och en så enkel sak som att möta henoms blick. 

- det måste ju bli lite extra speciellt när en varit borta från varandra ett tag. Fast det kanske jag bara säger för att göra det här med distansförhållande till något lite mer speciellt, när vi väl bor i samma stad kanske jag ändrat mig.

 

Känslan som är i bröstet påminner om en själslig orgasm. Ni vet den där känslan av att vara nära att komma, bokstavligen hänga på orgasmens ljuvliga kant - för att sen falla. Och som jag faller för denna människa, om och om igen. 

 

Visserligen är nog själen med i riktigt bra orgasmer också. Men det här är någon helt annan känsla än sexuell tillfredställning. Det är lite mer som att livet kommer kicka igång på ett nytt plan. Det här datumet varit spikat länge (dvs längre än en vecka), och nu när dagen D äntligen är här - är det som att jag inte kan fatta det. Om sju timmar kommer jag irra runt på centralen och knuffas bland långsamma turister för att hitta till hennes spår. Och det är nog när jag får syn på henne genom tågfönstret, försöker lista ut åt vilket håll hon ska gå i tåget för att sen se henne kliva ned för tågtrappan - det är då relasen sker.