att rangordna sina relationer
"Jag som inte har någon pojkvän får väl ta och hänga med vänner..."
"Och då jag råkar vara singel i år igen blir det väl till att hänga med bästisen. Det är ju också jättemysigt!"
Jag har något emot det där med att rangordna sina relationer efter en trappstege till sitt hjärta. Något som visserligen ofta blir problematiskt när jag befinner mig i en relation eftersom jag har ett stort umgänge som alla har en stor plats i mitt hjärta.
- fast jag vill aldrig bli en sådan som klassar vänner som andra plats-innehåll.
Ja ja, alla hjärtans dag är så jävla lycklig dag och massviss med människor lägger ut hundratals kronor på röda rosor, spetsunderkläder och färdiggjorda chokladaskar ---> och dom som råkar vara singlar "nöjer" sig med att hänga med vänner...
Det är något skevt i den rangordningen. Jag förstår inte behovet av att sätta en viss person på en piedestal, och resten av ens krets i andra, tredje hand? Eller är det just det som kärlek är? Att ha någon att dela första platsen med?
Det finns något konstgjort och plastigt över detta sätt att se på människorna i sin omgivning, vilket visserligen matchar all konsumtionshets kring just denna högtid.
Visst kan jag förstå värdet i att en gör vissa saker med en människa och tycker om på olika vis - det köper jag utan problem. Men att den ena relationen skulle vara bättre än den andra - det är där det krockar för mig. Kärlek, vänskap, fina känslor - allt är ju fantastiska upplevelser som vi borde ta till vara på, njuta av och inte stoppa in i olika fack.
ps. när jag läser igenom min egen text känner jag mig väldigt relationsanarkistisk. Intressant.