fluff och en famn, tack
Har sovit ca en kvart och lovar att aldrig mer att skjuta upp saker till sista natten. Varför gör en alltid så? Så sitter en där med gråten i halsen och hatar sig själv. Det är som upplagt för misstag, felstavningar och gråt. Det här är en såndär dag då en bara vill lyssna på disney, få lite klappar på kinden och somna i någons famn. Eller som Frans beskrev det, krypa in i en gigantisk semla och vila.
Jag röstar förresten på att det är Frans som leder Melodifestivalen nästa år, det vore magiskt. Utöver det kan jag inte bidra mer än så, men lyssna på låten. puss