klamydiabrevet
X - Okej Caro. Hur fan gjorde du det?
C - Gjorde vad? Vad är jag nu skyldig till?
X - Jag sitter här med ett klamydia-brev i handen...
C - Vad bra! Gå och testa dig!
X - Nej. Men asså. Hur gjorde du det?
C - Gjort vad?
X - Fått ungdomsmottagningen att skicka det till mig?
C - Det kan inte vara så att du knullat utan kondom, personen gick och testade sig, hade klamydia, handlade enligt lagen och tadaa - du har nu fått hem ett brev!
X - Oj, så tänkte jag inte ens... Jag tog för givet att det var du som ville jävlas. Eller typ kände någon där.
C - Nog för att jag älskar ums, men även jag har gränser. Ska jag följa med dig när du testar dig? Inte in. Men dit, utanför.
Och jag vet inte ens varför den här historien har fastnat bland mina minnen? Jag minns bara hur hen inte ens kunde förställa sig som en som hade en könssjukdom, och att det var troligare att jag fått en "kollega" att skicka ett fejkat klamydiabrev, än att någon hen legat med faktiskt bar på en könis.
Att få hem denna typ av brev kanske inte är det roligaste som kan ske en död tisdag. Men jag älskar systemet och vill se det som en form av omtanke. Fast allra helst vill jag ju att folk använder kondom när det behövs.
ps. historien har ca 4 år på nacken. idag hade jag inte uttryckt mig exakt sådär.